"Mitt ledarskap syns i mina möten med andra"

Anna Lifjorden har nominerats till priset avseende hennes tidigare roll som verksamhetschef i Kungälvs kommun, inom sektorn trygghet och stöd. I hennes ansvar som verksamhetschef ingick det bland annat att leda verksamheten för sex äldreboende och ansvara för 16 enhetschefer. Idag arbetar hon som avdelningschef inom förvaltningen för funktionsstöd i Göteborgs stad, ett nytt uppdrag som hon påbörjade i september i år.

Hur känns det att vara en av tre finalister?

Det känns ärofyllt, fint och hedrande. Jag känner både glädje och stolthet men också förväntan. Det som verkligen glädjer mig är att jag har haft medarbetare som tagit sig tid och engagerat sig i att nominera mig och som bidragit till att jag är en av finalisterna. Som ledare har jag alltid försökt lyfta mina medarbetare, men att de valt att lyfta mig är så fint gjort.

Vad utmärker ditt ledarskap?

Det som utmärker mig är min tydlighet, mitt engagemang och min vilja att utveckla och låta andra utvecklas. Jag har fokus på resultatet men också vägen dit. Jag ser mina medarbetare och min uppdragsgivare varje dag i allt jag gör, och försöker genom mina handlingar skapa förutsättningar för dem att vara sitt bästa jag varje dag. Mitt ledarskap syns i mina möten med andra - jag styr på uppdraget men med värme, prestigelöshet och delaktighet. Jag tar mig tid för samtal och avstämningar, och jag ägnar tid åt att verkligen förstå och bli förstådd.

Som chef handlar det mycket om att leda så andra vill gå nära. Att motivera och engagera så andra vill följa och möjliggöra sammanhang, samarbete och samverkan för att såväl organisationen som medarbetarna ska växa och utvecklas tillsammans.

Vad ser du för utmaningar, särskilt inom vård och omsorg?

Personal- och kompetensbristen är stora utmaningar inom området, men även personalomsättningen, vilket gäller såväl för omsorgspersonal som för första linjens chefer. Jag rekryterade 12 enhetschefer under min tid i Kungälv vilket självklart påverkade verksamheten och arbetsmiljön. Att attrahera och behålla personal blir allt viktigare vilket innebär att sättet vi leder på kommer ha större betydelse framöver. Fler och fler väljer inte bara sitt uppdrag utan också sin arbetsplats och chef, vilket gör att jag också är extra medveten om att jag måste leda på ett sätt så att andra vill välja mig men också skapa förutsättningar för en god arbetsmiljö så man vill stanna kvar.

Den omfattande personalbristen känner vi många till, och på flera nivåer försöker vi hantera frågan, dels på strategisk nivå men också genom kompetensutveckling, nya arbetssätt, och utveckling av välfärdsteknologi. Men den utmaning jag ser är hur vi som chefer ska hjälpa till i dialogen med våra hyresgäster och dess anhöriga och förklara det som händer - att befolkningen som behöver hjälp framöver är så många fler än dem som producerar den, och att det inte är medarbetarnas fel när de inte räcker till.

Varje dag stöttade jag medarbetare som ensamma mött arga och besvikna hyresgäster och deras anhöriga. Som jag ser det ligger utmaningen i att kommunicera det vi vet om - att vi inte räcker till för att nå andras förväntningar. Vi som arbetar inom branschen vet behovet, vi vet de dystra siffrorna på all personal vi behöver för att leva upp till den välfärd vi har idag. Men vem tar mötet med kunden, brukaren, anhöriga? Vem hjälper dem att förstå att deras förväntningar och krav på service inte kommer kunna tillgodoses i den form de önskar?

Vår utmaning som chefer inom vård och omsorg är att tillsammans i ledningen prata om det som händer och öka medvetenheten i landet kring situationen vi befinner oss i. Att våga säga som det är och förklara att våra resurser inte räcker till att fortsätta göra som vi gör. Vi behöver göra något annorlunda och på nya sätt. Det behöver hända nu, och då behöver alla förstå resan.

Vad har du åstadkommit i din roll som chef under det senaste året som du är mest stolt över?

Jag är stolt över min ledningsgrupp som jag rekryterat och hur de med energi, lust och engagemang sätter hyresgästen i fokus. Jag är också stolt över det utvecklingsarbete som pågår och där flera samarbetsprojekt med fastighetsavdelningen kommer öka kvalitet för såväl medarbetare och hyresgäster.

Jag är också stolt över hur vi i samverkan arbetat för att förbättra arbetsmiljön i verksamhetsområdet. När jag tillträdde som chef i Kungälv fanns ett missnöje, och en känsla från medarbetarna av att inte bli hörd. Även flera chefer i min ledningsgrupp upplevde att arbetssituationen var utmanande och känslan av otillräcklighet var stor. Hög omsättning av chefer får påverkan på styrningen men också på ledningsgruppen och medarbetarna. Genom att arbeta med Suntarbetslivs metoder har jag tillsammans med organisationen arbetat strategiskt och strukturerat, såväl på individnivå som på organisationsnivå för att vidta åtgärder.

Alla chefer fick möjlighet att tillsammans med sina enheter genomföra fyra workshops i syfte att utbilda och fördjupa dialogen kring friskfaktorer.

Jag hade också möjlighet att konvertera två tjänster till chefer vilket möjliggjorde att vi kunde minska antalet medarbetare per chef. Vi differentierade chefsrollen och tydliggjorde roller och uppdrag och vi utvecklade rutiner i arbetet som möjliggjorde för distansarbete och nära ledarskap. Flera av de chefer jag rekryterat hade små barn vilket gjorde att det var viktigt att också prata om hur vi skapar förutsättningar för chefer att kombinera förvärvsarbete med familjeliv.

På organisatorisk nivå genomförde vi en omorganisation där vi förstärkte stödet till chefer och tydliggjorde roller, uppdrag och ansvar. Flera av de utmaningar vi haft i organisationen var kopplade till schemaläggningsprocessen och operativa bemanningsfrågor. För medarbetarna var det viktigt att dessa funktioner låg nära verksamheten och att det fanns en god kännedom om enheterna och personalen.

Men det jag är mest stolt över är hur processen hanterades i samverkan. Jag och Kommunals huvudskyddsombud, Emelie Gillberg, arbetade tillsammans. Vi gick på utbildningar ihop, vi träffade personalgrupper ihop och vi hade i samverkan en nära, öppen och transparent dialog. Alla möten, berättelser och upplevelser omhändertogs och la grunden för en ny organisation. Vi har haft förståelse för varandra, respekterat våra olika uppdrag men alltid bjudit in och inkluderat för att dela bild. Vi har bevisat att en bra samverkan är viktig och där dialogen, respekten och olika perspektiv ger möjligheter som är bra för alla. Vi har gått i takt - och tillsammans!

Se prisutdelningen live på LiVOs Facebook den 26 oktober 15.00.